Var är jag, var är mitt hem, och var har jag mitt basläger dit jag alltid kan återkomma mellan svängarna? Det funderar församlingspastorn Elefteria Apostolidou i sin andakt.
Hon knyter också till sändningsorden i gudstjänsten: Gå ut och tjäna Herren med glädje. Vart är det vi ska gå? Häng med och fira andakt tillsammans.

Textversion:
Hej och välkommen med på den här andakten ”Typ Amen”!
Jag heter Elefteria Apostolidou och jag är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Många är ofta nyfikna på att höra varifrån jag kommer. Även om jag är född och uppvuxen här i Finland, har jag rötter också annanstans. Som mitt namn kanske avslöjar, så är jag halv grekisk, och Grekland är mitt andra hemland. Jag har dessutom bott två år i Tyskland under mitt studieutbyte. Jag tycker jättemycket om att resa. Jag är fascinerad av främmande språk och kulturer. Det bästa är att få komma i kontakt med lokala människor som oftast kan förmedla en autenticitet som jag gärna vill uppleva. När jag är utomlands, öppnas en ny dimension på hela tillvaron. Även om jag är hemma från Finland, så känner jag mig hemma på flera orter och ställen.

Jag minns otaliga gånger då jag har suttit i ett flygplan. Turbinerna är redan igång och planet lyfter när som helst. Det finns nånting unikt i att starta och landa. För mig personligen är Helsingfors- Vanda flygplats ett ställe att åka ifrån och återvända till. Jag förknippar en viss känsla av trygghet med flygplatsen; den fungerar som ett basläger mig. En trygg bas behövs mellan svängarna.

När den här andakten kommer ut, är söndagens tema i kyrkan ”Himmelrikets medborgare i världen”. Ledda av den heliga Anden lever vi kristna som medborgare i det himmelska riket redan här och nu. Jag tycker att det dubbla medborgarskapet – som vi har – kompletterar vårt liv på många sätt. Det är av precis samma orsak som jag också reser så gärna; jag vill berika mitt liv.

De kristnas dubbla medborgarskap är en rikedom. Tänk att vi får ha del av båda verkligheterna! Det handlar om två verkligheter som är så olika – men som ändå delvis går in i varandra. Det sakrala är mitt ibland det profana. Himmelriket är här, för att vi dagligen upplever Guds nåd och kärlek i våra vardagliga sammanhang. Himmelriket går ut på att vi känner oss hemma när vi lever i gemenskap med vår himmelske Fader.

Både du och jag är ”Himmelrikets medborgare i världen”. Detta är nånting jättestort som ibland kan kännas lite obegripligt. När jag befinner mig inför Gud, har jag lätt att tro och lita på det här löftet. När jag är i Guds hus – antingen i kyrkan eller t.ex. i nåt litet kapell – kan jag känna av nånting av detta medborgarskap. Pandemiförhållandena som vi just nu lever i, har ändrat mycket på vår vardag. Jag har ofta brottats med det att jag inte får fira gudstjänst som förut; inte heller tillbringa tid i kyrkan. Det är begränsat hur och när jag får vara inför Gud i hans hus. Det som ändå har tröstat och uppmuntrat mig, är sändningen som läses i slutet av varje gudstjänst. ”Gå ut och tjäna Herren med glädje!” För att vara ärlig, så kändes det ganska länge lite främmande med de här orden. Om jag nu deltar i gudstjänsten från min hemsoffa, så vartåt ska jag då ta vägen? Behöver jag ens göra det? Jag är ju redan hemma, och jag behöver inte återvända hem efter söndagens gudstjänst.

Efter ett tag insåg jag att dessa sändningsord som vi är vana vid att höra i en gudstjänst, kan egentligen riktas till oss när som helst och var som helst. Sändningen förutsätter inte alla gånger att vi befinner oss fysiskt i kyrkan. Det viktigaste är att vi kommer inför Gud. Vi kommer inför vår himmelske Fader genom vår kontakt till honom, och genom vår gemenskap med honom. Det är vårt basläger att få vara nära Gud – omgiven av hans kärlek och omsorg.

Hos vår himmelske Fader är det stället där vi får vårt uppdrag. Även om det är spännande att fara på resa och vi är nyfikna på att utforska nya platser, får vi ändå inte glömma bort vårt basläger. Det är livsviktigt för oss att ta en sväng via den trygga basen, och att vi gör det tillräckligt ofta. Vi har behov av att stanna upp och vila i Guds famn där vi får uppleva trygghet. Vi ska samla krafter och styrka hos vår himmelske Fader tills vi får nya uppdrag och sänds ut igen.

Hur bra jag än skulle trivas på mina utlandsresor, så är det nödvändigt att också nån gång komma hem, dvs. att landa på Helsingfors-Vanda flygplats, tills det är dags för en ny resa.

Jesus har sagt så här till sina lärjungar; och han säger fortfarande samma sak till mig och dig: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” (Joh. 15:16) Vi sänds ut i världen – vars medborgare vi också är – samtidigt som vi uppmanas att söka oss till Gud som är vår trygghet. Hos honom är vårt basläger. Redan här och nu är vi delaktiga i himmelrikets medborgarskap, eftersom vi lever i gemenskap med vår himmelske Fader.

Vi ber tillsammans:
Gode Gud, tack för det trygga hemmet som vi har i dig, och hos dig.
Ibland blir livet riktigt fartfyllt. Låt oss komma ihåg att också landa mellan svängarna.
Vi tackar dig för det dubbla medborgarskapet. Tack för att vi sänds ut med våra uppdrag och tack för att du tar emot oss.
I Jesu Kristi namn. Amen.